TantGreen

Prästen bara babblar, munnen rör sig, de ser hon, men vad han säger går inte in. Han kunde lika gärna hålla käften! Där sitter hon och bara stirrar rakt fram, hennes bror är där, hennes mamma är där ,hennes kille är där och får för första gången träffa hennes familj. Hon har svårt att ta in allt, hon känner ingenting, bara en otrolig törst. Hon dricker en loka och fortsätter titta på prästen som babblar på. Efter någon timme beslutar hon sig för att åka hem och lägga sig, det finns ändå ingenting som kan ändra på faktumet att hon ej har någon pappa längre.

Det bli svårt och sova. Hon gråter, det gör ont inne i henne. Hon vet inte vad som gör mest ont, faktum att hon aldrig får träffa honom igen, eller tanken på att han måste mått så oerhört dåligt och att hon inte sett det. Medan hon lligger och funderar ligger hennes kille och håller om henne. "Vad ska han tänka?", tänker hon. Han har aldrig träffat hennes pappa, han vet inte hur han var, det enda han vet är att han har tagit livet av sig. Kommer hon bli bedömd och dömd efter vad han gjort. Kommer han tycka att deras relation inte är något att satsa på nu? Allt är så overkligt, sådant här händer inte, de händer inte mig, tänker hon, och gråter sig till söms.