Han fick aldrig träffa honom

Prästen bara babblar, munnen rör sig, de ser hon, men vad han säger går inte in. Han kunde lika gärna hålla käften! Där sitter hon och bara stirrar rakt fram, hennes bror är där, hennes mamma är där ,hennes kille är där och får för första gången träffa hennes familj. Hon har svårt att ta in allt, hon känner ingenting, bara en otrolig törst. Hon dricker en loka och fortsätter titta på prästen som babblar på. Efter någon timme beslutar hon sig för att åka hem och lägga sig, det finns ändå ingenting som kan ändra på faktumet att hon ej har någon pappa längre.

Det bli svårt och sova. Hon gråter, det gör ont inne i henne. Hon vet inte vad som gör mest ont, faktum att hon aldrig får träffa honom igen, eller tanken på att han måste mått så oerhört dåligt och att hon inte sett det. Medan hon lligger och funderar ligger hennes kille och håller om henne. "Vad ska han tänka?", tänker hon. Han har aldrig träffat hennes pappa, han vet inte hur han var, det enda han vet är att han har tagit livet av sig. Kommer hon bli bedömd och dömd efter vad han gjort. Kommer han tycka att deras relation inte är något att satsa på nu? Allt är så overkligt, sådant här händer inte, de händer inte mig, tänker hon, och gråter sig till söms.

" Din pappa, har tagit sitt liv..."

Det är natt klockan är efter tolv och TantGreen ligger i sängen med sin nyblivna pojkvän och försöker sova. Men hon kan inte, hon kan inte för att hon hör ljud! Hennes pojkvän tycker hon är löjlig och vänder på sig och håller om henne. Men hon hör ljud från trapphuset. Det låter som om någon rycker i ytterdörren och försöker ta sig in. Tillslut går hon upp och tittar försiktit ut genom fönstret. Det som möter hennes blick är en polisbil och två poliser. "Det är poliser, det har hänt något!" säger hon skärrat till sin pojkvän som rusar upp ur sängen. Det går inte många sekunder innan det plötsligt ringer på dörren. Vem är det som ringer på nu? Vad gör polisen utanför? Kläderna flyger på i dunderfart, tankarna bara rullar runt i hennes huvud. Har någon snott hennes bil? Håller någon på och skall bomba huset? Hon öppnar dörren.

Utanför står en kvinnlig polis och stirrar på henne med sina mörkbruna ögon. Bakom henne står en manlig kollega till henne. Hon ser i deras ögon att de är sorgsna. "Kan vi komma in?" frågar den kvinnliga polisen." Ja, kan jag få sätta mig? "svarar TantGreen och poliserna följer henne in i vardagsrummet där hon sätter sig i soffan. Sedan omsluter en stor bubbla henne, och verkligheten känns som om den försvinner. Hon hoppas, och gör det en idag, att hon bara var med i en dålig film.

" Din pappa, har tagit sitt liv. Hemma i sin bostad" säger den kvinnliga polisen plötsligt. TantGreen hör vad hon säger men förstår henne inte. "Detta hände tidigare ikväll, men vi har inte fått tag på dig förens nu. Dina övriga släktingar väntar på dig i kyrkans lokaler, vill du att vi skjutsar dig dit?"fortsätter hon. TantGreen stirrar bara, tankarna i huvudet står stilla och snurrar på samma gång. Hon ser ingen anledning till att han skulle göra det, hon ser inte varför?? Hennes underbara pappa, som var den som alltid ställt upp på henne, som hon bott med under sin uppväxt,som var den som hon kunde prata med om ALLT, nu skulle han helt plötsligt valt att inte leva längre?


RSS 2.0