" Din pappa, har tagit sitt liv..."

Det är natt klockan är efter tolv och TantGreen ligger i sängen med sin nyblivna pojkvän och försöker sova. Men hon kan inte, hon kan inte för att hon hör ljud! Hennes pojkvän tycker hon är löjlig och vänder på sig och håller om henne. Men hon hör ljud från trapphuset. Det låter som om någon rycker i ytterdörren och försöker ta sig in. Tillslut går hon upp och tittar försiktit ut genom fönstret. Det som möter hennes blick är en polisbil och två poliser. "Det är poliser, det har hänt något!" säger hon skärrat till sin pojkvän som rusar upp ur sängen. Det går inte många sekunder innan det plötsligt ringer på dörren. Vem är det som ringer på nu? Vad gör polisen utanför? Kläderna flyger på i dunderfart, tankarna bara rullar runt i hennes huvud. Har någon snott hennes bil? Håller någon på och skall bomba huset? Hon öppnar dörren.

Utanför står en kvinnlig polis och stirrar på henne med sina mörkbruna ögon. Bakom henne står en manlig kollega till henne. Hon ser i deras ögon att de är sorgsna. "Kan vi komma in?" frågar den kvinnliga polisen." Ja, kan jag få sätta mig? "svarar TantGreen och poliserna följer henne in i vardagsrummet där hon sätter sig i soffan. Sedan omsluter en stor bubbla henne, och verkligheten känns som om den försvinner. Hon hoppas, och gör det en idag, att hon bara var med i en dålig film.

" Din pappa, har tagit sitt liv. Hemma i sin bostad" säger den kvinnliga polisen plötsligt. TantGreen hör vad hon säger men förstår henne inte. "Detta hände tidigare ikväll, men vi har inte fått tag på dig förens nu. Dina övriga släktingar väntar på dig i kyrkans lokaler, vill du att vi skjutsar dig dit?"fortsätter hon. TantGreen stirrar bara, tankarna i huvudet står stilla och snurrar på samma gång. Hon ser ingen anledning till att han skulle göra det, hon ser inte varför?? Hennes underbara pappa, som var den som alltid ställt upp på henne, som hon bott med under sin uppväxt,som var den som hon kunde prata med om ALLT, nu skulle han helt plötsligt valt att inte leva längre?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0